Den här låter gör mig ledsen, de finns så många personer som ja har nära hjärtat men är så långt bort från mig kroppsligt just nu som har det sjukt svårt i livet. Och det gör ont i mig att jag inte kan vara där och trösta, krama om, säga nått som kanske hjälper. Det är så svårt för mig att vara så här långt borta från människor som jag älskar som har det så fruktansvärt svårt just nu. Jag känner att jag lämnat dem ensamma, känns som att jag sviker när jag sitter här och inte där. Jag kan inte lyssna lika bra på deras ord, se mellan raderna när dem säger saker som ja kunde förut, det är inte lätt att se kroppsspråket genom telefonen. Jag hör det i deras röst, jag känner det i hjärtat men ja är inte där, det enda jag kan göra är att säga nått bra. Nått bra är inte jag så bra på, jag är mer bra på att lyssna och hålla om. Vad ska jag göra? jag vill bara sätta mig på första bästa tåg och åka dit och stanna, hålla om dem. Bara vara med dem. Varför är inte livet alltid lätt? varför ligger inte Örebro och Karlskrona nära varandra, varför bor vi inte nära?

Varför ska dem personer som redan har det skit få det värre? varför!?

som ni märker mår ja inte jätte bra på insidan just nu, men håller minen för att här har jag det bra, jag har fått många nya fina kompisar som jag inte heller bara vill flytta ifrån. Men det är inte lätt att dölja sorgen man har innanför, som dem här inte vet om.

iallafall den här låten fick mig att tänka på en av mina bästa kompisar, som hon hade det för några år sen, jag tror personen själv vet vem jag menar. Älskar dig! <3
 sorry för deppigt inlägg

jag tycker att alla ska ta några minuter och lyssna på den här låten och tänka, tänka på om det finns nån i din närhet som kanske verkar nere. Som kanske visar små små tecken på att vara på väg åt fel hål i livet. Sätt dig ner en stund med personen prata med den, kanske inte om sånt men om vad som helst, vad har du gjort idag? vad tycker du om att göra på din fritid osv. Jag tror en person som inte många ser skulle bli väldigt glad över en sån liten grej som att just du såg henne/honom. Man måste inte alltid känna en person för att börja prata med den. lyssna och ta in!



She is running
A hundred miles an hour
In the wrong direction
She is trying
But the canyon's ever widening
In the depths of her cold heart
So she sets out on another misadventure just to find
She's another two years older
And she's three more steps behind

Does anybody hear her? Can anybody see?
Oh does anybody even knows she's going down today
Under the shadow of our steeple
With all the lost and lonely people
Searching for the hope that's tucked away in you and me
Does anybody hear her? Can anybody see?

She is yearning
For shelter and affection
That she never found at home
She is searching
For a hero to ride in
To ride in and save the day
And in walks her prince charming
And he knows just what to say
Momentary lapse of reason
And she gives herself away

If judgment looms under every steeple
If lofty glances from lofty people
That can't see past her scarlet letter
And we never even met her

If judgment looms under every steeple
If lofty glances from lofty people
That can't see past her scarlet letter
And we never even met her
(Never even met her)
Never even met her

Does Anybody Hear her? Does anybody see?
Oh, Does anybody even know she's goin' down today?
Under the shadow of our steeple
With all the lost and lonely people
Searching for the hope that's tucked away in you and me

Does anybody hear her
(Does anybody hear)
Does anybody see?
(Does anybody see)
Does anybody even know she's goin' down today?
Under the shadow of our steeple
(The shadow of our steeple)
With all the lost and lonely people
(All the lost and lonely people)
Searching for the hope that's tucked away in you and me

Does anybody hear her? Does anybody see?

He is running
A hundred miles an hour
In the wrong direction